Även brottslingar förtjänar ett visst mått av integritet

4 Maj

 

För en vecka sedan gjorde expressen ett omfattande reportage som behandlade ämnet kvinnor som brottslingar. Reportaget beskriver vardagen på anstalten Hinseberg. Ett antal kvinnor som är dömda till olika brott med varierande strafflängd porträtteras med bilder på dem tillsammans med information om namn och ålder.

På förstasidan lockar Expressen läsare genom bilder på kvinnor som begått grova våldbrott och en rubrik om “Mördarkvinnornas maktkamp på Hinseberg” men det vi får veta av artikeln är vilken sorts av varor som går att köpa i fängelsekiosken samt att bråk i matsalen främst består av interner som kastar mjölkglas i golvet för att demonstrera sin ilska och frustration. Tillvaron i fängelset upplevs inte speciellt hotfull eller skrämmande. Internerna liknar snarast en något stökig lågstadieklass.

Expressen är inte ensamma om att rapportera om brottslingar på ett ingående sätt, och efterfrågan på den sortens journalistik är stor. Brottslingarna har blivit de nya kändisarna. Deras liv kartläggs in i minsta detalj och såväl förundersökningsprotokoll som domar ligger på nätet med smaskiga detaljer om den misstänkte eller dömdes liv för vem som helst att läsa bara några klick bort. Självklart drabbas även offret samt offrets anhöriga av denna kartläggning.  Sedan den 20 år gamla Vatchareeya Bangsuan hittades styckmördad har 6313 sidor skrivits om mordet på Flashback forum. I tråden kartläggs den misstänktes liv och det spekuleras kring alternativa gärningsmän och vad som framkallat den unga kvinnans död.

Det finns förstås ett intresse av att veta vilka brott som begåtts och i viss mån också vem som döms för brotten. Det kan närmast anses vara medias skyldighet att rapportera kontinuerligt om dessa uppgifter för allmänheten då det finns ett värde för människor att informera sig om vad som händer i samhället.

Det kan finnas en fara att när vi för nöjes skull nagelfar brottslingarnas liv glömmer bort att inte ens brottslingar som begått grova våldsbrott är individer till fullo separerade från resten av samhället. De har liksom alla vi andra föräldrar, släktingar och ibland även barn som riskerar att drabbas av den ingående rapporteringen av deras närmaste. Även om dömda våldsbrottslingar har begått fruktansvärda handlingar återstår det faktum att de också förtjänar ett visst mått av integritet. Vi har därför alla ett ansvar att se till att vi inte blir för ivriga i vårt intresse av att fördjupa oss i olika fall. Det finns också en risk att återanpassningen i samhället av dömda personer försvåras av medias frekventa rapportering av dessa personer, vilket skulle kunna liknas med att straffet inte avtjänas i fängelset utan pågår även efter att den dömde lämnat anstalten. Principen skulle snarast bli “En gång brottsling- alltid dömd”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: