Arkiv | december, 2011

Personporträtt

14 Dec

Min vän Hanna Björklund har gjort ett personporträtt av mig. Jag tänkte att det kan vara trevligt att lägga upp det här i bloggen också. Det kan vara trevlig läsning för den som undrar vem jag är:

Anna Sandströms liv skulle kunna stå som skolboksexempel för den så kallade generation Y. Hon är 24 år gammal, juridikstuderande, bosatt i Uppsala, ordförande för Centerstudenter, tävlar på hög nivå i cheerleading, har under sin uppväxt varit aktiv i ett flertal organisationer, prövat de flesta sporter och är politiskt engagerad. Hon har i många sammanhang beskrivit som en del av Centerpartiets framtid; ung, driven, kvinna. Inför mötet med Anna var det en av de första frågorna jag visste att jag hade. Hur känns det att ständigt få påpekat sitt kön och sin ålder som om dessa är ens två främsta egenskaper? Anna rycker mest på axlarna när hon får frågan.

– Tja, jag är ju kvinna, och ung, relativt, så det är ju sant på det sättet. Men jag tror inte en man i min ålder hela tiden hade blivit beskriven som ”en ung man”.

Med andra ord, lite fånigt kan det bli, när alla påpekar det hela tiden, men egentligen är det okej. En annan sak som framhävs med denna Y-generation är deras engagemang. Att de vågar så mycket, tar för sig, och inte är rädda för utmaningar.

Kan du peka ut något som engagerar dig? Vad som får dig att ständigt vilja engagera dig och ta ledarpositioner?

– Jag vet inte… Jag har bara alltid velat göra saker med min tid. Om jag är ledig är jag inte intresserad av att sitta hemma och kolla på TV en kväll. Det är roligare att göra saker än att inte göra det. Jag har aldrig varit särskilt tålmodig, vill aktivera mig. Att det blivit politiken hänger givetvis ihop med att jag vill förändra saker till det bättre för människor.

Kanske behöver det inte vara mer än så, det ligger i Annas personlighet att hon är engagerad och aktiv. För henne verkar det inte kännas som överväldigande tungt och ansträngande med resande, mötestider, träning och att ständigt vara i sin professionella roll.

Hon flyttade nyligen till Uppsala, dels för sina juridikstudier och dels för att befinna sig mer centralt i landet under det år som hon nu ska vara ordförande för Centerpartiets studentförbund. Anna kommer närmast från Umeå där hon påbörjade sin juridikutbildning. Dit flyttade hon i sin tur från Haparanda. Hon är född och uppvuxen på ön Seskarö utanför Haparanda, en ö med ungefär 500 innevånare. Att komma från ett så pass litet samhälle uppfattade Anna bara som positivt. Skolan var låg-och mellanstadium med totalt 30. Det gjorde att alla lekte med alla, det fanns inte så mycket uppdelning och olika grupper.

– Alla vi ungar lekte alltid tillsammans ute, det finns väldigt mycket tillit i ett litet samhälle när det fungerar bra.

Just den tilliten ser Anna som det värdefullaste med att ha vuxit upp i den miljön hon gjorde.

Under uppväxten prövade Anna ”alla sporter som finns nästan” hann vara instruktör i någon av dem, tyckte allt var roligt att pröva på.

– Fast fiske, fiske är stort hemma men det var jag aldrig intresserad av, jag har inte tålamodet! Säger hon och skrattar.

Anna har till slut fastnat för cheerleading som hon även tävlar i.

– Det är omväxlande med flera olika moment, och när jag började var det något nytt som jag kom in i och som jag inte bara kunde ta över och leda. Jag var tvungen att anpassa mig till att lyssna. Väldigt lärorikt!

Att idrotta har alltid varit viktigt för Anna eftersom man då får koppla bort huvudet och göra något helt annat. Att varva tänkande med fysisk ansträngning. För det har blivit en hel del av det förstnämnda i Annas liv. Vid valet 2002 började hon för första gången reflektera och intressera sig för politik. Det finns inget uttalat politiskt engagemang i hemmet men Anna pekar ut sin morfar som en viktig inspiration.

– Han var inte med i ett parti eller så men var egenföretagare och en väldigt aktiv medborgare. Jag kunde alltid diskutera och bolla med honom. För Anna har det aldrig börjat med ideologi eller karriärdrömmar.

Varför blev det Centerpartiet?

– Det jag allra först fastnade för var decentraliseringen. Jag vill ha egenbestämmande för människor, så lokalt förankrat som möjligt. Beslut ska fattas nära människorna som påverkas och demokratin ska vara så direkt som det går.

Det märks att Anna har ett stort rättvisepatos och att hon är intresserad av att använda politiken som ett verktyg för livet, inte som ett mål i sig.

– Jag gillar att diskutera ideologi och så också, men någonstans tycker jag att man får gå vidare från det och sätta det i proportion till människors liv.

Denna attityd märks när man studerar vad hon drivit för frågor och haft för principer som politiker. Efter valet 2010 var Anna en av dem som protesterade mot att positioner i kommunen inte fördelades efter valresultat utan som belöning för lång och trogen tjänst.

– En politiker ska tjäna folket, denna ska vara ute och möta människor och göra sig förtjänt av sina röster. Man ska inte kunna sitta som kommunpolitiker år efter år utan att konkret göra något och bara dra lön och förtroendeuppdrag genom att värma stolar.

Själv betonar Anna mötet med människor som en av de allra bästa sakerna med politik.

– Jag får vara ute och diskutera så mycket olika saker med så olika människor. Det är det bästa!

Många möten har det blivit. Exempelvis alla resor för att besöka lokalavdelningar och olika förbund varje år. Anna startade upp CUF Haparanda som tidigare varit vilande när hon bestämt sig för att börja engagera sig politiskt. Sedan gick det undan, hon har gått till sin nuvarande position via bland annat distriktsordförande för CUF Norrbotten.

Finns det någon fråga som du känner att du lyckats driva igenom i din nuvarande position?

– Att partiet har antagit vår linje som jag drivit extra och numera vill avskaffa avgift för utländska studenter på svenska högskolor. Det är jag mycket nöjd med.

I offentliga politiska sammanhang blir det mycket nätverkande och minglande och att ständigt vara tillgänglig för människor. Det skulle nog kunna avskräcka en och annan som inte känner att de orkar med att alltid vara social och tillmötesgående. Anna verkar dock inte uppleva det så, hon tycks nästan oförstående inför frågor om sociala spel och roller.

– Jag tycker man ska vara som politiker som man är som människa. Att vara social är inget jag ser som jobbigt, jag trivs i regel med alla sorters människor. Jag har ingen särskild politikerroll.

Det känns i samtalet med Anna som att det är något hon menar. Hon pekar ut ärlighet som viktigt för socialt och politiskt engagemang. Hon verkar inte känna något behov av att spela spel. Jag får till och med uppfattningen att hon inte vet hur man gör sådant, hon är och förblir sig själv i den mån det uttrycket inte är utslitet.

Kan det aldrig finnas situationer som du tycker är jobbiga där du inte orkar vara social?

– Förra valet (2010) stod jag mycket ute på stan och pratade med folk och delade ut information och så. Det kunde ibland vara lite tufft eftersom vissa människor kom fram bara för att bråka och vara elaka. Det kunde kännas jobbigt när man kom hem.

Vi diskuterar kort om framtidsplaner och vad som kommer ske härnäst. När Anna är färdig jurist har hon klart för sig vilken inriktning hon ska ta. Hon siktar på att arbeta med brottsmål i domstol, helst som advokat. Politikern kommer fortsätta ha en roll. Anna föreställer sig att hon kanske att kommer jobba med politik i omgångar på mer eller mindre heltid och förhoppningsvis sitta i riksdagen någon gång. Men att se politiken som karriären och juridiken som en bisysselsättning gör hon inte.

Berätta om några andra sidor om dig själv!

– Jag är nog en typiskt sån person som inte är rädd att ta för mig. Om jag vill göra något och det inte redan finns tillgängligt så startar jag det. Sånt lär man sig i norrland! (skratt) Jag älskar att handla saker! Bara strosa och titta i affärer och plocka upp stort som smått. Roligast av allt är presenter till andra.

Hon är även aktiv i Svenska kyrkan sedan flera år. Där finns en möjlighet att diskutera etik och andlighet.

– Det är nästan synd att vi inte har mer utrymme för det i politikern, för det är ju vad det handlar om. Hur vi ska leva och ta hand om varandra.

Så kommer man något närmare att förstå sig på den där Y-generationen vid ett längre samtal med en person som Anna? Främst att denna jakt på att finna en särskild formel för ”driv” är överskattad. Ibland handlar det bara om personlighet.

 

Anna Sandström

 

Ålder; 24

Bott och levt; Uppvuxen på Seskarö, Haparanda, bott i Umeå och nu Uppsala

Familj; Mor, far och en äldre syster

Gör; Studerar juridik i Uppsala, ordförande för Centerstudenter

Så skulle jag kort beskriva mig själv; Optimistisk, social, ärlig