Arkiv | december, 2010

Assange-fallet och den svenska våldtäktslagstiftningen

21 Dec

I och med våldtäktsanklagelserna mot Wikileaksgrundaren Julian Assange har en intressant men onyanserad debatt om den svenska våldtäktslagstiftningen vuxit fram. Det hela började med Julian Assanges egna teorier om att han är utsatt för en konspiration mot yttrandefriheten och att det är därför två svenska kvinnor anmält honom för våldtäkt, sexuellt ofredande samt olaga tvång. Han menade att Sverige gick USA:s ärenden när man begärde honon häktad. Konspirationsteorierna växte än mer när de svenska åklagarna fattade olika beslut.

I syfte att förstärka Assanges konspirationsteorier har kvinnorna som anmält Assange blivit uthängda på internet. Flera enskilda personer har försök att motbevisa kvinnorna genom att hänga ut dom på bloggar, twitter och publicera deras namn, adresser och telefonnummer. Ett exempel är sidan samtycke.nu ( http://www.samtycke.nu/2010/09/fallet-assange-uppgifter-raderas-om-och-om-igen/) där man skriver om en av kvinnorna. Man är övertygad om att hon ljuger i sin anmälan mot Assange. Men istället för att hålla sig till sina teorier om varför Assange är oskyldig så väljer man att hänga ut kvinnan. Man kallar henne för groupie, anser att hon anmält honom för att hämnas pga. att han inte velat ha en relation med henne. Dessutom menar man att hennes beteende ”visar på ett extremt förakt för de kvinnor som är verkliga offer för manligt våld och sexuella övergrepp.” och man menar att  ”Beteendet är oförsvarligt”.

För det första är det otroligt ,men knappats förvånande, att så många väljer att hänga ut två enskilda kvinnor istället för att välja att rikta sin kritik mot eventuella fel man tycker att svenska myndigheter gjort. Jag tycker att det är värt att fråga sig om det hade varit lika många som valt att hänga ut och ifrågasätta personerna som anmält Assange om han blivit häktad pga. misshandel och ofredande av två män?

Argument vi hört förr när en kvinna anmält en person för våldtäkt är att hon förstör för kvinnor som verkligen blivit våldtagna. Har någon någonsin hört det argumentet tas upp när någon gjort en misshandelsanmälan? Självklart är det aldrig positivt om någon gör en falsk anmälan, men det är ju faktiskt rätten som ska pröva om brottet skett eller om det inte går att bevisa. Att anmälningarna mot Assange uppmärksammas och att han faktiskt måste leva med det är förståeligt, eftersom han är en offentlig person. Men att personerna som anmält honom hängs ut på det sättet som skett är inte försvarbart. För mig känns det rimligt att det svenska rättssystemet är utformat så att en person som är misstänkt för en våldtäkt ska häktas. Men om ni tycker att det är fel – Rikta då er kritik mot hur det Svenska rättsväsendet bör vara utformat eller hur handläggningen av målet har gått till.

Nu har även den amerikanska debattören Michael Moore gett sig in i debatten. Michael Moore uppmanar de svenska myndigheterna att ”lägga ner begäran om utlämning av Assange och i stället börja beskydda Sveriges kvinnor”. Michael Moore skriver att våldtäktsmän älskar Sverige och att trots ökade antal anmälda våldtäkter så är det runt 90 % av alla anmälningar som aldrig når en domstol. Statistiken hämtar han från ett time-reportage. Michael Moore menar att denna statistik talar för att Svenska myndigheter går USA:s ärenden när man väljer att häkta Julian Assange.

Nu har debatten och diskussionerna delats upp i framförallt två läger. Det ena av konspirationsteoretiker som menar att två enskilda kvinnor ljuger i sina anmälningar mot Assange, det andra i ett läger som försvarar den svenska våldtäktslagstiftningen och menar att den är den hårdaste i världen och att anledningen till så många anmälningar är att vi har en vidare våldtäktsbegrepp än i andra länder. Att Michael Moore vill använda statistiken som argument för att vi inte ska häkta en person som är misstänkt för våldtäkt låter jag vara okommenterat. Jan Andersson, generaldirektör på Brottsförbyggande rådet uttalar sig i söndagens expressen. Han säger att vi har ”en ambitiös strategi för att göra det lättare att anmäla sexuella övergrepp” och att ”det inte går att jämföra kriminalstatistik från olika länder. Avståndet mellan anmälningar och faktiskt brottslighet ser väldigt olika ut”. Det betvivlar jag inte men vad som däremot kanske vore intressant att jämföra är antalet anmälningar jämfört med antalet brott som tas upp i domstol. Det är något vi i Sverige måste jobba med och kanske finns det något att lära från andra länder. Jag tycker dock att statistiken är värd att ta på allvar och vill gärna se en fortsatt debatt på hur vi kan förbättra den Svenska våldtäktslagstiftningen så att flera av de anmälda brotten tas upp i domstol.

Vad är kultur och vem ska betala för den?

16 Dec

I kvällens Debatt uttalade sig diverse mer och mindre kända kulturarbetare om hur viktigt det är med kultur, hur hårt de jobbar och om hur staten borde ge mer pengar till kulturarbetare.

Jag kan hålla med om att det är viktigt med kultur. Men att staten ska ge pengar till kulturarbetare är farligt ur framförallt två aspekter.

Den första anledningen är att det inte finns någon klar definition för vad som är kultur överhuvudtaget och det därför blir högst godtyckligt till vem pengarna ska gå. Är idrott kultur? Är att göra klipp och lägga ut dom på youtube kultur? är bloggande kultur?  Det finns en stor risk att pengarna bara kommer gå till folk som förvaltar gammal kultur och att nya sorters kultur inte alls faller in under definitionen. Det andra är att staten inte bör bestämma vad som är bra kultur och vem som ska få stipendium till att fortsätta sin verksamhet.

Jag anser att det är rimligt att staten och kommunerna ger pengar till kultur i form av föreningsbidrag till föreningar som sysslar med idrott eller kultur och att det är bra att det finns möjlighet till att utöva kultur i kommunala skolor. Staten ska dock inte syssla med att sätta definitionen för vad som är nog fin kultur att få pengar för, det ska konsumenterna göra. Jag ifrågasätter inte att det finns många kulturarbetare som jobbar hårt för lite pengar, men om efterfrågan inte är nog stor och det är omöjligt att finna sponsorer för att leva på sin kultur ska man kanske inte ägna sig åt det på heltid.